Utbildningsbevakning

Validering och reell kompetens är sannerligen inga nya företeelser. Tyvärr så är det dock så att högskolorna generellt sett är ovana att validera kunskap som inhämtats utanför akademin. För de individer som vill ha ett kvitto på sina reella kunskap ställer detta ibland till det. Regeringen har defenierat begreppet på följande sätt:

Validering är en process som innebär en strukturerad bedömning, värdering, dokumentation och erkännande av kunskaper och kompetens som en person besitter oberoende av hur de förvärvats.”

Jag bär själv en förhoppning om att validering i allt större omfattning kommer börja nyttjas för att på ett bättre sätt tillvarata kunskaper som studenter och andra intressenter inhämtat från andra arenor än de akademiska. Det finns idag också högskolekurser inom validering och bedömningar i högskolan. Ni kan ladda upp några dokument om validering nedan.

Kamrater!

Efter varje kurs skall det ske en kursutvärdering. På detta sätt kan vi studenter komma med konstruktiv kritik samt därtill ge lärarna feedback på kursinnehållet. Kurser skiljer sig alltid åt, vissa är man mer nöjd med än andra. En kursutvärdering är på sätt och vis ett ”betyg” för hur vi studenter upplevde kursen och det är av detta skäl viktigt att dessa finns tillgängliga för andra studenter. Just nu pågår ett mycket intressant projekt (mål 17) där man tittar på den virtuella utbildningsarenan och dess möjligheter att göra kursutvärderingen via webben. I projektet tar man även fasta på tillgänglighet mm. Från den studentfackliga horisonten önskar många att samtliga kursutvärderingar blev tillgängliga över webben, för att studenterna på detta sätt enkelt kan ta del av både ros och ris. I en framtid (till vis del även nu) kommer säkerligen många studenter i större omfattning granska respektive kurs och ställa dessa mot andra aktörers kurser. Utbildningsmarknaden växer så det knakar och detta skapar större valmöjlighet för studenterna, vilket torde innebära att kursutvärderingen i allt större omfattning blir en ren kvalitetsfråga för högskolorna.

Betyg och salskrivningar!

Du har säkert en uppfattning om saken. Betygsfrågan har i alla tider varit en omdebatterad fråga som väcker känslor hos oss människor och detta oavsett om vi skall bedömas eller bedöma. Många av de frågor som jag får i min roll som utbildningsbevakare rör just betyg. Vissa av frågorna rör även urkunden för betyget, vilket ofta är någon form av prov. Vid de medicinska utbildningarna är det förhållandevis få ämnen som ”testas” på annat sätt än genom ”salskrivningar”. Dessa skrivningar kan vara mellan någon timme till en hel dag. Det finns studenter som tycker att det kan vara bra att ha denna salskrivning att fokusera på, när andra studenter tycker att salskrivningen mer är ett ”träldomsok”, något besvärligt och oroväckande. Den första frågan vi bör ställa oss är vad vi vill mäta genom ett prov. Är det ”verklig” kunskap (sådant vi bär med oss och dagligen kan omsätta) eller är det förmågan att inlagra fakta på kort tid? Vad visar en skrivning egentligen? Hur mäter vi kunskap på bästa sätt?

Nå väl, all den stund läraren sedan skall bedöma oss och vår prestation får vi förlita oss till lärarens goda vilja. I vissa ämnen finns mindre tolkningsutrymme än andra, i vissa större. När du väl efter skrivningen blivit betygsatt infinner sig kanske en lättnadens suck eller en förundran över resultatet. För Er som gjort Högskoleprovet (även Körkortsprovet) kan jag berätta att det utarbetats i Umeå, ja närmare bestämt på institutionen för beteendevetenskapliga mätningar. Dessa prov (högskole- och körkortsprovet) är två av de prov som anses ha god validitet för att mäta ”verklig” kunskap. Nu finns det säkerligen dem som pluggar inför dessa prov också, men dessa provtyper kan ju sägas vara hyffsat objektiva och dessutom med ett förbestämt mål, nämligen att läsa av både bredd och djup. Jag tycker att just högskoleprovet är intressant som jämförelse till de prov som vi studenter får göra vid kursslutet.

Kanske är det så att provet är en del i undervisningen (ett sätt att navigera oss fram till kunskap) och att det härvid fyller en kunskapsuppgift. Frågan är i vilken omfattning (ur en objektiv synvinkel) betyget speglar personens verkliga kunskap på området. Här måste vi fråga oss för vem betyget är skapat. För oss studenter? För lärarna? För arbetsmarknaden? De personer som är positiva till betyg pratar ofta om att det bör finnas en ”ribba”, något att sträva mot, ja en morot. Det framhålls ofta att betyget kan hjälpa studenter att se brister mm. Betygsmotståndare menar dock att betyget illa, eller inte alls speglar en individs verkliga kunskap.

Vi får nog leva med timslånga salskrivningar ännu några år. Det viktiga är dock att universitetet inte låser sig vid denna provform samt att de i allt större omfattning ser betyget som ett delinstrument i något mycket större, nämligen undervisningen där vi studenter tillsamman med läraren skall finna ny kunskap.

Med hopp om debatt…

CSN har på remiss från utbildningsdepartementet besvarat frågor kring studiestöd/lån möjlighet för de studenter som med hjälp av webben läser kurser eller program virtuellt via ett lärosäte i ett annat land. Idag får denna studentgrupp inget stöd från CSN (ej heller lånedelen) vilket gör att dem i många fall har två alternativ, antingen att läsa kursen ”vid” lärosätet (således fysikt vid lärosätet) eller att finansiera studierna via lån i bank. Tyvärr leder detta till att många studenter inte kan läsa en utbildning då det krävs att studenten fysiskt skall vara på plats i landet. CSN exkluderar genom sitt resonemang en stor grupp studenter.

I Sverige finns redan en mosaik av virtuella utbildningar som berättigar studenten till studiemedel. Det förefaller näst intill paradoxalt att CSN inte ser den globala utbildningsarenen som en resurs. Webbutformad utbildning är dessutom idag ur en pedagogisk aspekt inte sämre en den campusförlagda. Hela Bolognaprocessen har som mål att öka rörlighet och göra utbildningar mer transparanta. Jag tror personligen att riksdagen inom en snar framtid kommer ändra CSNs regelverk till att även omfatta webbutbildningar vid utländska universitet- och högskolor (även andra läroformer förstås).

Det skall dock nämnas att CSN föreslår en ”uppmjukning” av systemet och detta för att individer med särskilda skäl skall beredas möjlighet att läsa delar- eller hela sin utbildning via webben vid ett utländskt universitet.

Det finns fortfarande orättvisor i vår värld. Universitetet- och högskolor är ingalunda befriade från dessa orättvisor, utan det sker titt som tätt att individer far illa, ibland mycket illa. I egenskap av utbildningsbevakare kommer jag i oförminskad styrka att sätta varje försök till orättvisa under lupp. Det studentfackliga arbetet kommer inte tystna utan ljuda klart för de som förkväver eller hindrar studenterna i dess vardag. Tillsammans med andra studentfackliga aktörer arbetar vi för att stärka den enskilda studentens möjligheter och skapa bättre villkor för studenterna i stort. Det kan röra sig om allt från ordentliga klädutrymmen till krafttag mot kränkande behandling. Det kan handla om att påverka en provstruktur som inte har stöd i vetenskapen. Det kan vara att synas sida vid sida i förhandlingar med universitetet och andra organ. Det kan vara att bistå studenter med navigering i vissa ärenden eller att finnas med vid samtal med lärare.

Utbildningsbevakningen är fundamentet inom det studentfackliga arbetet.